SWEA International

Cissies Hörna

Vår bloggare Cissie Jerey

Laternenfest

11/11 är en betydelsefull dag i Österrike, dels är det Faschingstart kl 11:11 och dels är det heliga Martin. Han levde på 300-talet och enligt legenden så var han mycket för att dela med sig.

Alla dagis har en fest. Barnen lär sig olika sånger som handlar om lyktor och ljus. Barnen får göra en lykta och dekorera den och de lite större har ett teljus och de minsta ett led ljus. De flesta har ett litet skådespel där barnen visar hur Martin delar med sig av sin mantel till en fattig man när ingen annan gör det. Barnen som spelar dom snåla grannarna gör det med liv och lust och vrålar ut ” Geh weck!” Då kommer helige Martin på sin häst, (samtliga föräldrar börjar göra häst galopp ljud) och delar sin mantel. Sen blir det procession så fort polisen har kommit. Polisen kommer för att stänga av gatorna för trafiken så ingen blir påkörd. Ungarna går med sina lyktor och sjunger ” ich geh’ mit meiner Laterne und meine Laterne mit mir“. Tillbaks bjuds det på te och Martin-kipfler som dagis barnen har själva bakat.

Det blir livligt och ljudvolymen hög. Ungar rusar omkring i mörkret och gömmer sig när föräldrar ropar. Föräldrarna hittar ju inte lika bra som barnen. Vilket roar barnen och de få föräldrar vars barn inte sprungit bort! Jag var på dagis för mitt yngsta barnbarn och jagade runt efter Galenpannan! Han hade hur kul som helst, Moimoi, här är jag och så var han borta!

Nej det kan inte vara sant!

När vi kom till vår lilla by, mer kor än människor, fick maken veta att det bästa värdshuset låg lite i ingenstans. Som dom säger här, i Pampas. Han hade ju fördelen att prata österrikiska, visserligen helt fel dialekt men ändå österrikiska! Vi åkte dit och upptäckte en pärla. Det var inget fint ställe men det fanns vanlig värdshus kost. Enkelt men mycket vällagat. Det fanns hundar och katter och ingen brydde sig att ungarna rusade runt. Liten lekplats ute och till mina barns glädje, en liten maskin som man snurrade en manick på och då kom det gratis jordnötter! Vilken lycka!

Vi firade en massa födelsedagar där. Framförallt alla twillsens födelsedagar för de är födda samma dag som värdhusdottern. Hon har nu tagit över driften och det var med många tårar som hon berättade dom sorgliga nyheterna. Hennes rygg orkar inte mer. Hon måste stänga.

Efter ca 15 år upptäckte vi att vi hade fått nya möjligheter att beskriva vägen dit.

Kör norrut och sväng till höger vid horhuset. Har haft mycket roligt med olika besökare här, erkänner direkt, framförallt med mina amerikanska släktingar!

Ny här

Jag flyttade hit med två barn. Maken ville gärna ha barn och så blev det. Den första vintern här växte jag stor, större, och ännu större! Jag pratade ingen tyska men var ute och gick lite för mig själv. Kände bara grannfrun lite grann. Det är lite svårt att bli bästisar när den ena tummar i ordboken tyska-engelska och den andra engelska-tyska! Begrep till slut att hon väntade också barn. Men jag tyckte nog att det ganska många stora magar ute. Det visade sig att vi var 5 som väntade barn inom 10 månader. Vi var ca 20 hus! Sen ” försvann” jag på BB länge. Och sen föddes det bebisar på löpande band. Efteråt fick jag veta att några hade sagt att typiskt Die Ausländerin att vara värst. Jag fick ju tvillingar! Det var lite jobbigt i början, den ena skulle matas varannan timme och den andra var tredje, det blir 20 gånger per dygn! Kommer inte ihåg om jag någonsin sov. Så småningom började alla på dagis. Bussen fick lägga till ett extra stop för alla 6 barn skulle till samma dagis. 

Mest av nyfikenhet blev jag inbjuden till damernas stambord. Och sakta började jag att bli du med dom runt omkring.  Betoning på sakta, nu efter 28 år är jag du med alla utom en äldre herre. 

Nachbarin!

Var ute och gick min vanliga runda. Går då förbi två mini hus precis mellan järnvägen och skogen. I det ena bor en ung familj och i det andra ett äldre par med sina katter, höns och kaniner.

Går i mina tankar, ( det är tråkigt att gå ensam) och helt plötsligt hör jag, ” Nachbarin, Kim her amoi! ” Hoppar till och ser sedan den äldre mannen stå och vifta vid sin dörr. Jag går dit och han överraskar med en stor snaps, räcker fram handen och talar glatt om att han heter Alois. Hmm, ok, jag heter Cissie och sveper snapsen och skakar hand igen. Sa jag att klockan var strax efter 14?

Det är visserligen 2 km avstånd emellan våra hus men bara ett hus. Alltså grannar! Han kollar att det verkligen är jag som bor i huset med den stora blå-gula flaggan och det är det ju. Jag berättar att jag flyttade hit 1990 och han skrattar glatt och talar om att han kom redan 1969.

Sedan säger han att varje dag blir inte snaps men lite då och då för det mår man bara bra av. Tackar för mig och går vidare, varm i magen och hjärtat.

Hej och välkommen till min hörna!

Jag är gift, har 4 barn, 3 barnbarn och 3 svärbarn (mitt nya ord).
Som SAS-barn har jag bott mestadels utomlands. Nu är det nästan 30 år sedan jag kom hit. Jobbar som språktränare för olika firmor och svenska på Sprachenzentrum Salzburg.
Jag tänker dela med mig av mina upplevelser och funderingar i detta land men jag kan inte lova att det inte halkar in nåt från ett annat land nån gång.
När jag kom hit kunde jag inte ett ord på tyska. Men jag funderade inte på det innan. Skulle ju flytta barn och bohag och liv till kärleken. Hade ju alltid klarat mig vart jag än kom. Det var kanske lika bra det för hade jag vrålpluggat tyska och kommit hit så hade jag ändå inte fattat ett smack! Folk pratar inte tyska här, möjligen kan man säga att det är österrikiska. Gissar att alla känner igen ord som; kimamoi, hamas, tati, ois gude, milli, och tusentals till. Min svägerska bor i en ort som heter Haiden, uttalas Horn. Varför? Kurser finns det på olika nivåer men ingen kurs har österrikiska på programmet. Nej nog, nu ska jag gschir spün!

Cissie